Vi började att traska mot Mcdonalds. Jag och Chris gick medans Niclas cyklade, men vissa var lata och frågade hela tiden om man fick låna cykeln för det tog ett bra tag att gå till McDonalds.

Efter den långa promenaden var vi framme och vi skulle äta. Det var ett tag sen det var så gott med mat, det kändes som att man fick kämpa lite efter den i och med att vi gick så långt och att det började regna. Vi satt och halvfrös samtidigt som vi åt, det var inte kul! Vi fick mycket ångest när vi satt där och kollade ut och såg att det var näst intill kolsvart och det duggade lite lätt. Men men..

Vi tog våra saker och började gå hemåt. I samma stund som vi lämnar McDonalds parkeringen så kommer en bil sakta körandes och stannar brevid oss och frågar om vi vill ha skjut, vi kolla på varandra och blev jätteglada. Det kändes som att det inte var sant.. Det regna, det var kolsvart ute och vi ville allt utom att GÅ hem. Vi tog risken och tackade ja. Efter bara 5-10 minuter var vi hemma och det kändes så skönt. Vi var ÖVERLYCKLIGA vill jag säga. När vi skulle gå av så ville jag tacka genom att ge pengar men det nekade han starkt till att han ville ha. Då blev jag lite småsur för jag ville verkligen visa min tacksamhet för att vi fick åka hem. Men det slutade med ett handslag och sedan klev vi ur bilen.
Jag fick en sista kommentar som vi även pratade om på vägen att han bland annat vet hur det känns att gå hem i både det ena och det andra vägen så det sista han sa va:
- Spar dom pengarna och hjälp någon annan stackare som måste gå hem i oväder.

Jag kunde inte mer än att le med mina ögon. (Jag undrar själv ibland hur jag formulerar vissa meningar), men det kändes så underbart i vilket fall som helst.


Nu är vi hemma då, och jag har precis bäddad sängen. Jag är bäst på det, då det ser ut som en riktig kung ska sova i den :) Nu blir det mer mys och slapp med film i min kungasäng!